Det var riktigt länge sen jag skrev något här. Jag har inte haft så värst mycket att dela med mig av på sista tiden. Men, idag råkade jag av misstag halka in på det här klippet på Youtube. Det var länge sen jag garvade så hårt som när jag såg det här. Titta och njut.
Vilket jäkla år. Backar jag lite så började detta redan i somras. Jag arbetade på Järnhälsan i Göteborg och hade det relativt bra där. Dock så kände jag att min yrkesmässiga utveckling stod still, så när jag blev erbjuden ett jobb så tog jag chansen.
Sen kom lågkonjukturen, affärerna för min nya arbetsgivare gick väl så däär, och lägligt någon vecka efter nyår fick jag veta att de inte hade råd att ha kvar mig.
Snacka om nya förutsättningar. Men när en dörr stängs öppnas en ny någon stans. Nu gäller det bara att leta efter den nya öppna dörren.
Jag fick ett underbart klipp av Leilys bror. Klippet är hämtat ur Rosa pantern-filmen med Steve Martin. Här ska han lära sig prickfri engelska. Snacka om att få sitt tålamod prövat. Vanligtvis tycker jag inte Steve Martin är speciellt rolig men detta klippet har jag garvat gott åt.
Jag såg Razorlight första gången på programmet Parkinson för ett antal år sen. Detta är kanske ett av de bästa musikaliska TV-framträdanden jag har sett (Reservation för viss överdrift här). I alla fall så tänkte jag att det var dags att dela med sig av erfarenheten nu när jag hittade detta klippet på Youtube.
För en tid sen bestämde jag och Leily oss för att fixa till hallen eftersom den såg för taskig ut. Både jag och Leily är minst sagt amatörer när det kommer till den här typen av hantverk.
Glada i vågen tänkte vi att med lite färg och spackel är hallen fixad på en eftermiddag.
Vi hade snackat med bland annat Leilys pappa lite grann eftersom han jobbar sådant här. Hans tips var att riva ner tapet där det behövdes och skära upp bubblor där dom fanns och sen spackla igen alltihop. Sen skulle det bara vara målandet kvar.
Då började helvetet!
De tidigare tapeterna satt på sina håll så få fruktansvärt dåligt att vi på vissa väggar fick ner hela tapet-sjok. När vi väl var färdiga hade vi dragit ner mer än hälften av all tapet som satt uppsatt.
Väggen var nu gott ojämn, jag som trodde Grand Canyon var kuperat.
En annan skön detalj i de tidigare jobben var att de struntat i att skydda elurtagen, dom som man brukar hitta högt upp på väggen under ett cirkelformat lock. Locken var borta och hålen gömda under tapet. Lite läskigt blev det ju när man gick igenom med kniven. Mer tur än skicklighet att man träffade murbruk i stället för kabel.
Efter att ha rivit och slipat i timtal (utfördelat över flera dagar) började äntligen grunden ta form. 15 liter spackel senare såg den riktigt slät ut.
När detta skrivs har vi precis fått på första lagret grundfärg, det vi trodde skulle vara gjort för två veckor sen.
Man kan ju lugnt säga att man den hårda vägen fått lära sig att det rätt snabbt kommer merjobb när man ger sig på en sån här grej.
Jag är trettiotre år gammal och bor tillsammans med min flickvän Leily i Göteborg.
Jag har studerat datasäkerhet i två och ett halvt år och arbetar idag som IT-ansvarig på Järnhälsan i Göteborg.
mer..
epostlista
Fyll i din e-postadress så får du ett
e-mail när bloggen har blivit uppdaterad.